lillajullzz

Hej igen! 
Förlåt att jag inte har bloggat på länge, men tack för att ni troget har fortsatt att titta in ändå! Det betyder mycket för mig :) Jag tänkte försöka mig på att skriva lite om året som snart är över, år 2012...

Det började som ett väldigt, väldigt bra år. Det bästa hittills till och med! Vi arbetade intensivt med föreställningen "En Vampyrberättelse" och jag kan ärligt säga att det är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Inte bara blev det en grym föreställning, utan jag fick en teaterfamilj med 16 underbara medlemmar som fanns där i vått och torrt och som aldrig misslyckades med att få mig att le och skratta! Jag lärde mig väldigt mycket och är så tacksam för all uppmuntran och allt stöd jag fick av Povel, vår ledare och regissör. Jag tror jag talar för alla när jag säger att han fick oss att tro på varandra och projektet till hundra procent!

Sedan kom sommaren. Siestafestivalen, sommarlov, Peace&Love, jobb och sena nätter... Good times helt enkelt! I alla fall ett tag. Det är väl ingen hemlighet att det hände mycket i mitt liv i somras, även om jag inte skrivit om det på bloggen förut. Jag känner mig egentligen fortfarande inte bekväm med att skriva om det märker jag nu, av respekt för mig själv och alla inblandade... Det var hursomhelst verkligen vad som närmast kan beskrivas som en känslomässig berg-och-dalbana. Jag har varit med om mycket och mått väldigt dåligt i kortare perioder, men jag har aldrig, aldrig någonsin känt mig så nere som då. Jag kunde inte sova, grät hela tiden, satt uppe hela nätterna och stängde in mig på rummet om dagarna. Ville egentligen inte hitta på någonting, men jag lyckades på nåt sätt ta mig upp och göra det jag skulle. Gick till jobbet, träffade mina vänner (som med få undantag har varit helt jävla underbara) och försökte göra det bästa av situationen. 
"No matter how you are feeling, get up, dress up and show up."

Life goes on - Sommaren blev till höst, skolan började och livet började kännas lättare. Jag fick annat att tänka på och saker att göra istället för att sitta hemma och grubbla. Livet har rullat på ganska bra sedan dess, och även om det med jämna mellanrum händer saker som gör att det känns som om jag är tillbaka på ruta 1 igen så kan jag hantera det. Jag har insett att jag har mycket att vara tacksam över och för det mesta är jag glad.

För att sammanfatta det hela så har 2012 varit ett jobbigt år på många sätt, men jag har lärt mig mycket och bevisat för mig själv att jag klarar det mesta.

Jag har nog aldrig skrivit på det här sättet i bloggen förut... Det blev ett mycket mer personligt inlägg än jag först tänkt mig, men vet ni vad? Jag skäms inte.

Jag kan verkligen inte hantera det här som hände mig igår kväll! Har fortfarande fjärilar i magen och känner mig oövervinnerlig! Gavin DeGraw, mannen med den underbara rösten vars musik jag älskat sedan jag var 13 år, vars texter alltid lyckas träffa mig rakt i hjärtat och som jag till och med sett live - den mannen följer mig på Twitter. 

Jag skrev några rader från hjärtat om hur mycket hans musik betytt för mig och förväntade mig på sin höjd en retweet. När jag plockade upp mobilen och möttes av nedanstående blev jag därför minst sagt chockad!

 

(vet inte varför bilderna blev så gigantiska, förlåt!)


Jag är fullt medveten om att många av er inte har hört hans musik, vilket i min mening är väldigt synd. Jag ger er därför en spellista med låtarna han spelade på sin konsert i Köpenhamn tidigare i år, som ett litet smakprov!

Hej där, glad måndag på er osv..

Malmö var underbart, träffade många fina människor som jag inte sett på ett tag. Det är sådant som får en att le som ett fån trots att det är svinkallt ute och man matas med irriterande julsånger konstant! Tack till alla som var med. ♥

Sitter och ska plugga geografi nu, har en grej som ska skrivas färdigt till imorgon. Borde väl egentligen fortsatt arbeta på den direkt efter skolan men jag drog mig istället till teatern för att "suffa" (sufflera, läsa manus och hjälpa till om någon glömmer sin replik). Det var roligt och gick bra, jag är mäkta stolt över mina vänner som är så duktiga på att skådespela och regissera. Kommer bli ett kick-ass projekt, men mer om det senare.

Lagom seg, men jag har i alla fall kaffe.

Innan jag avslutar vill jag skicka en hälsning till mina "i alla fall snälla" kompisar Philip och Adam:
Puss på er, hoppas ni har en trevlig kväll ;)

Så, nu har jag bytt design! Var inte riktigt nöjd med den gamla, den här känns mycket bättre. Renare och mer stilren liksom. Men - om det finns någon kunnig människa därute som vill hjälpa mig få till något proffsigare så hör av er :)

Var ute på en liten promenad idag, solen sken och jag ville säkra mitt intag av D-vitamin (Det är det man får i sig genom solen va? Eller har jag missuppfattat allt?!). Jag kan inte räkna alla gånger jag sagt att hösten gör mig deppig, men börjar faktiskt ändra uppfattning nu. Trivs när kylan biter i kinderna, solen skiner och löven fullkomligt lyser i vackra färger. 
Och om man tröttnar på att vara utomhus så är det ingen som ser ner på en för att man sitter uppkrupen i soffan med te/choklad/kaffe/allt som är gott! ;)

Imorgon ska jag upp hemskt tidigt för att åka upp till Växjö tillsammans med de andra ledarna på Teatersmedjan! Jag är, som ni vet, ingen morgonmänniska så vi får se hur det går...Har i alla fall massa roligt att se fram emot, det blir en heldag på Regionteatern med workshops och annat. Vi hörs!

 

I vanliga fall brukar jag undvika att blogga när jag är arg, ledsen eller frustrerad men nu känner jag att jag MÅSTE ventilera!!




Anledningen till mitt missnöje stavas SKOLAN. Ända sedan vi började det här läsåret för några veckor sedan har det inte varit annat än ostrukturerat, förvirrat och inkonsekvent. Främst med schemat - inställda lektioner, flyttade lektioner, "icke-fysiska" lektioner.... men det har också uppstått problem p.g.a lärarnas oförmåga att planera, samarbeta och kommunicera. INTE OKEJ.

Icke-fysiska lektioner = finare namn på att läraren struntar i att dyka upp på hälften av våra geografilektioner så att vi förväntas jobba på "annan plats" och han ska finnas tillgänglig via mail istället. Jag tycker att det är ett otroligt korkat system. Hade vi haft lektioner i ett klassrum hade vi kunnat utnyttja tiden bättre, om vi t.ex. blev färdiga med uppgiften så skulle läraren kunna hålla en genomgång på något annat. Dessutom är det lättare att ställa frågor och förstå svaren om man kan prata utan att behöva formulera sig i skrift. Fast nu har vi ju inte ens fått några uppgifter att jobba med, så då får vi två-tre timmars håltimme mitt på dagen istället...

Jag tycker att det är märkligt att lärarna är så måna om att vi ska kunna samarbeta och planera vårt arbete, medan de inte ens kan enas om huruvida en viss lektion är inställd eller inte. När ena klassmentorn säger att man har lektion och den andra hävdar att man kan gå hem, hur gör man då? Ska man acceptera att få ogiltig frånvaro om man lyssnar på sin mentor och går hem? Och hur hanterar man att lärare inte fått information ovanifrån om att aktiviteter kommer i vägen för lektionen och sätter frånvaro på en? Det här kanske kommer som en överraskning men elever KAN INTE vara på två platser samtidigt. Lärarna kan inte kommunicera eller sammarbeta och det skapar en otrolig förvirring för oss elever, helt i onödan, när ingen vet vad som gäller. 

Jag har fått nog, men vad kan jag göra? Det känns så meningslöst att kämpa när ingen är villig att ta på sig ansvaret. Får skrika lite på nästa elevrådsmöte... eller gå till rektorn eller SYV... igen.

Nu när jag har spytt lite galla över skolsystemet känns det mycket bättre. Nästa gång tänkte jag avhandla den obefintliga kollektivtrafiken på landsbygden.

Tänkte dela med mig av den här bilden som jag hittade på http://hallkaftenlampjavel.tumblr.com. Ibland önskar jag att det var enklare att koppla bort tankarna som får mig att må dåligt.

Har inte uppdaterat på nästan en vecka, känns som jag har haft fullt upp hela tiden. Skolan börjar komma igång, teatern likaså. Har bestämt mig för att fortsätta vara ledare i en barngrupp till hösten också - det är alldeles för roligt för att prioritera bort!

Ja... Sommaren 2012, hur beskriver man den? 
För min del har den varit både bra och dålig, underbar och hemsk. Upptagen och lugn.
Har varit på Siesta och Peace & Love, båda festivalerna var otroligt roliga, träffade nytt folk och såg massa band! Har träffat vänner och festat (både fantastiska och lite sämre kvällar...). Jobbat en del också. Och bytt frisyr!!

Det har hänt mycket privat. En del riktigt svåra och jobbiga saker. Jag håller det helst utanför bloggen, men det vore inte rätt att beskriva min sommar utan att i alla fall nämna det. Ni vet vad man säger, "what doesn't kill you makes you stronger?" Jag hoppas att det stämmer.

Såg den här filmen med min syster igår.
Den handlar om ett par enäggstvillingar, men den ena systern dör i en bilolycka och lämnar den andra ensam kvar... 

Vi är ju tvillingsystrar, så jag kunde verkligen relatera till filmen. Visserligen är vi inte enäggstvillingar, men det fanns läskigt många likheter mellan oss tvillingparet i filmen. De bodde på landet, höll på med teater och var väldigt olika till klädstil och sätt. Även om vi inte tydligt kunde säga "vem som var vem" så kände vi igen oss mycket i deras förhållande till varandra.

Det är så lätt att ta varandra för givet när man alltid, alltid, alltid har haft varandra.
När man alltid, alltid, alltid kommer att ha varandra.

Du kan min historia, jag kan din. Behöver inte förklara så mycket, du förstår ändå.

Du är så stark.
Unik.
Du vågar vara den du är.
Du är alltid ärlig mot mig.
Du tar ingen skit.
Därför ser jag upp till dig.

Du har en klockren humor.
Du vet tillfällena när vet vi precis vad den andra tänker på,
börjar skratta och inte kan sluta?
Erkänn att du ler just nu!

Rastlös, drar från plats till plats.
Borta, fast ändå inte.
Långt borta, fast ändå inte.
Aldrig.
Nej, alltid nära.
Alltid.

Jag älskar dig, allra käraste syster.

Jag har alltid tyckt om att skriva och uttrycka mig med ord, så jag tänkte att bloggen kunde vara ett sätt att nå ut med mina tankar. Men det är en svår balansgång, för även om bloggen är min egen så är den offentlig, vem som helst kan läsa vad jag skriver. När man försöker låta bli att lämna ut sig själv allt för mycket så blir det lätt bara "dagens outfit"- eller "det här åt jag till lunch"-inlägg. Visst, det är trygga ämnen, men det känns så ytligt. Jag vill gärna tro att jag har något att säga, eller att jag kan beröra och påverka människor med det jag skriver.

Allt känns så där just nu. Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Skulle helst bara försvinna ett tag...

Det är ju typ så, som rubriken säger. Man måste anstränga sig för att kunna le. Jag brukar vara rätt bra på det, men inte ikväll.

Min säng är full av kläder och annat skit men jag sitter här ändå. Väger mina ord på guldvåg eftersom de ska ut på bloggen. Kommer på att det är rätt korkat eftersom ingen läser den. 

....

Foto: UNICEF

Varje dag dör 21 000 barn under 5 års ålder. De flesta pga. näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av saker som skulle kunna förebyggas med enkla medel - vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Det kan UNICEF leverera. Det kan VI tillsammans leverera!

Den här bloggposten kanske inte verkar mycket, men det är mitt sätt att bidra. I och med att jag publicerar den blir inte bara fler uppmärksammade på den här tysta katastrofen utan dessutom skänker re:member sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

UNICEF/Pelle Bergström

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något."

"Vilken låt? Den som spelas på radio hela tiden? Vem lyssnar på sånt?"

Då känner jag mig tvungen att poängtera att jag lyssnar faktiskt inte bara på pop och mainstream. Jag har en del singer-songwriter grejer på min spotify. Jodå! Jag har t.o.m. en ROCK-SPELLISTA!!! Och jag kan nämna MINST 3 Ebba Grön låtar, så det så!! Och så lyssnar jag på pappas gamla LP-skivor också. FAKTISKT. 

Skämt åsido. My point is - var lite öppen, så slipper folk som inte har ett speciellt "fack" att sorteras i känna sig efterblivna i ditt sällskap ;)

Började med en väldigt intressant pjäs som ska ha premiär i april 2012. Nu börjar vi komma in i slutspurten, vilket känns spännande! 
Hade dessutom en galet rolig fest med ensamblen nu i slutet av året. Man blir faktiskt lite som en familj när man träffas så mycket :)

Resor:
Var i London i början av året tillsammans med min pojkvän. En underbar resa till en underbar stad, som jag hoppas kunna återvända till snart! :) Var i Göteborg i augusti, träffade min underbara gammelmoster/mormors syster.

Jobb:
Lyckades få ett till sommarjobb (och behållla det!). Kommer att jobba där denna sommaren också.


Hur var ert 2011? Skriv i kommentarsfältet!